Man brukar säga att ”målet är ingenting, vägen är allt”. När det gäller matlagning gäller det omvända ”vägen är ingenting, målet är allt”.

Det hela utspelar sig en kulen kväll i nådens år 1991, på en känd eller kanske snarare ökänd krog på Kungsgatan.

Som en blixt från klar himmel kom en förfrågan om att skriva en krönika med jämna eller ojämna mellanrum. Eftersom jag är livrädd för nya saker tackade jag ja på stående fot.